"Stäng av misstänkta från internet" -Skivbranschen vill ha ännu en specialskriven lag

IFPI, skivbranschens lobby- och intresseorganisation nöjde sig inte med den lag de fick specialskriven för dom förra året, dvs den så omdebatterade IPRED-lagen. SvD rapporterar att de nu vill de att det ska införas fler lagar, som ska kunna stänga av folk från internet, på i princip bara misstanke om att de fildelat.

(Får väl anta att de åtminstone menar de som fildelat upphovsrättsskyddat material, och inte all fildelning, men jag har i princip slutat ha några illusioner när det gäller den fronten…)

UR FN:s deklaration över mänskliga rättigheter:
Artikel 19: Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.

Jag citerar utmärkta och insatta bloggaren Calandrellas kommentar till detta:
-”Återigen lämnar FN:s  deklaration över mänskliga rättigheter inga utrymmen för tolkningar. Alla – såväl terrorister, operasångare, antipirater som personer misstänkta för illegal fildelnng – har rätt att sprida information utan att staten hindrar dem, och detta oavsett uttrycksmedel – det spelar ingen roll om det som används är en tryckpress, Internet eller stämband.”

Även moderata riksdagsledamoten Karl Sigfrid har i detta en sund åsikt, som jag hoppas han har styrka nog stå upp för denna gång, istället för riskera att krokna under Reinfeldts partipiska:
-”Att stänga av folk från internet är en oproportionell åtgärd. Jag tycker det är att likna vid en digital husarrest. Nätet är en sådan viktig informationskanal idag och stängs man av får man praktiken en stor del sin yttrande- och informationsfrihet indragen.”

Illustration: ”Wired Freedom”
(av cofano, licensierad under
Creative Commons CC-BY-NC-ND 2.0)

Snälla regeringar i hela Europa, lyssna inte på sådana affärsdrivna intresseorganisationer! I andra frågor har ju politiska företrädare för alliansen sagt i princip rakt ut att de inte kan/vill bry sig om vad intresseorganisationer har att säga. Stå upp för den principen nu också i så fall.

 

Men det är kanske skillnad på små lokala medborgares intresseorganisationer och stora internationella mediabolags lobby/intresse-organisationer?

Läs andras reaktioner på IFPIs steg i sitt lobbyarbete:

• Opassande: ifpi, ifpi, ifpi
• Calandrella: Ifpi vill kränka mänskliga rättigheterna yttrandefrihet och rättssäkerhet enligt FN:s deklaration
• Scaber Nestor: Är IFPI att räkna som samhällsfarlig verksamhet?
• Karl Sigrid: Ny Ifpi-rapport kräver digital husarrest
• Anna Troberg: Jag vill stänga av IFPI

En annan som vill bryta mot FNs deklaration om mänskliga rättigheter är SDs Jimmie Åkesson, som går ut med att de vill avskaffa lagen om hets mot folkgrupp. Är de kanske rädda att IFPI-utspelet kan ge Piratpartiet mediaintresse? Vilket leder till att SD hamnar mer i skymundan? Jag ser SDs ”förslag” för vad det är. Ett försök att få lite mediarapportering, i rent uppmärksamhetssyfte.

Tiger på sexkliniken

…står det på en löpsedel på tidningskiosken jag passerar i vintermorgonen. Det hoppas jag verkligen de gör. De har väl tystnadsplikt där precis som på alla andra vårdinrättningar?

Är det för trist att verka för friheten på internet på hemmaplan?

Carl Bildt av alla människor går ut hårt i en debattskrift i SvD med titeln ‘Friheten på nätet måste försvaras’. Han protesterar, helt rättmätigt, mot hur ett fritt internet bara är en utopi i länder som tex Iran och Kina. Länder där regimerna gör allt för att invånarna inte skall kunna ta del av, och i, en fri diskussion.

-”Sverige tillhör spetsnationerna när det gäller modern kommunikationsteknologi och vi bör redan av det skälet vara beredda att ta ett särskilt ansvar för att driva på det internationella samarbetet kring cybersäkerheten och friheten på nätet”, tycker Carl.

Jag är den första att applådera ett sådant initiativ.

Men har Carl Bildt korskollat detta med Reinfeldt och Ask innan han skrev? Moderaterna i Sverige har ju snarare stått på andra sidan barrikaderna, och på hemmaplan infört ett övervakningssamhälle där i princip allt av medborgarnas elektroniska kommunikation avlyssnas på något sätt. Och där polisiär övervakning av eventuellt olagligt distribuerat datamaterial har sålts ut till multinationella mediebolag.

Visserligen har den svenska moderata modellen för nätet inte sådan censur av utländska sajter som tex Kina har. Det skall i rättvisans namn medges. Men ändå. Sopa rent framför egen dörr kanske? Jag hoppas ju att Bildts inlägg på något automagiskt vis kan utgöra första steget mot en annan friare syn på internet bland m-folket. (Vet ju att det finns gott om moderater som inte delar sin partilednings tankar om detta.) Men det kanske är att hoppas på för mycket?

Vad bra, Vargen hade redan skrivit vad jag tänkte säga

För ett par veckor sen skrev jag ned ett par anteckningar för ett eventuellt framtida blogginlägg. Jag tänkte att det skulle handla lite om hur moderaterna låtsades bygga om sig till nya moderaterna, genom att i princip bara byta ut en del värdeord och retorik. Samt förstås att låta förste ordvrängare Schlingmann och PR-människorna ta fram nya ord man kunde använda i propagandan. Tex ”utanförskap” och ”arbetslinje”.

Men sen hittade jag precis en text som Arrami (Vargen) skrev för ett par dar sen, som redan sa det mesta. På något sätt verkade han ha läst mina tankar, eller hur vargar nu gör. (Eller också jobbar han på FRA, men det verkar mindre troligt 😉

Så jag rebloggar helt enkelt hans ypperliga text.

Och citatet från moderaternas förre vice partiordförande Kristina Axén-Olin säger väl det mesta:
-”Nej, jag tror inte att det finns en risk i att vi (moderaterna) går för långt åt mitten, för jag tycker inte att vi gör det, utan det är snarare mer kanske retoriskt och annat som förändrats.”

Åh, ett nytt ord i alliansiskan!

Som väntat sas det inte så mycket nytt under vare sig tv-debatten om sjukförsäkringssytemet eller partiledardebatten i riksdagen idag. Ett nytillskott till det underliga språket ”alliansiska” fick vi dock se.

Det var Fredrik Reinfeldt som kastade sig över det rödgröna alternativets uttalande om sin syn på sjukförsäkringssystemet, genom att kalla sådant för ”fusköverenskommelser”. Fredrik menade att vad de rödgröna sagt sig vilja göra; att se till att den nödvändiga omdaning av alliansens utförsäkringslag skulle utredas och konsekvensanalyseras ordentligt innan något verkställs fullt ut, är nån slags fusk.

-”De senaste dagarna skvallrar om att deras metod är att gå fram med fusköverenskommelser som inte är färdiga. Det är skisser som skickar bärande delar i utredningar”, sa statsminister Reinfeldt.

I vanlig svenska används ordet fusk normalt till att någon tagit otillåtna genvägar. Som tex i sammansättningen fuskbygge, som pekar ut när något gått för snabbt fram, utan tillräcklig kvalitet eller konsekvensanalys. Dvs när någon bygger något utan ordentliga detaljritningar, och utan att ta till sig råd av de som vet mer än en själv om viktiga delar.

Som… ja… till exempel, säg… den blå alliansens utförsäkringslag.

Två fel gör inte ett rätt (KGV)

Jag rekommenderar verkligen artikeln i dagens AB; ”Vill du ha mitt utförsäkrade liv?”, där en av de utförsäkrade får berätta om hur det ser ut ute i verkligheten, långt långt borta från regeringskansliets skrivbord.

Efter att ha läst igenom den är det några frågor som slår mig:

• Varför missar regeringsföreträdare nästan aldrig chansen att säga att den förra regeringen bara använde långtidssjukskrivning som ett sätt att minska arbetslöshetsstatistiken? När de själva nu använder samma trick med siffror fast åt andra hållet, dvs bara flyttar sjuka från kolumnen sjukskrivna till kolumnen arbetslösa…
• Varför talar socialförsäkringsminister Husmark Pehrsson ständigt om den nya ”rehabiliteringskedjan” när utförsäkringslagen debatteras? När arbetsförmedlingen själva fastslår att de inte alls har någon rehabiliteringsverksamhet i den tremånaders arbetslivsintroduktion alla, som i alliansregeringens tycke har varit sjuka för länge, måste delta i…
• Varför talar Husmark Pehrsson och Axén enbart om hur lyckat deras experiment med nya sjukförsäkringsregler är? När det bevisligen finns många som hamnat i ”kläm” enligt Reinfeldts språkbruk. Eller utförsäkrats med risk att stå helt utan försörjning och tvingade att delta i aktiviteter de riskerar att bli ännu sjukare i, som de drabbade själva säger. De som råkar illa ut försvinner inte bara för att man inte nämner dem…

Och nej, det var mycket fel i behandlingen av långtidssjuka, speciellt de med psykiskt relaterade diagnoser, även under förra regeringen. Men två fel gör aldrig ett rätt. Så, vad kan man göra?

Tja, man kan tex i alla fall börja med att;

• Sluta med snömoset, prata istället om hela verkligheten.
• Se till att de sjuka som behöver stöd, hjälp och möjlighet till försörjning får det, genast.
• Ändra omgående på ett regelverk som uppendarligen inte fungerar.
• Börja om från början, och denna gång ta till sig påpekanden från remissinstanser och sakkunniga.
• Ändra ledord och synsätt från ”en del hamnar i kläm, det är oundvikligt” till ”Ingen får råka illa ut”
• Kom alltid ihåg att det är människor det handlar om, inte siffror i statistik
• Angrip eventuellt fusk på ett annat sätt än kollektiv bestraffning av sjukdomsdrabbade människor.

Har politiker något ansvar?

Det gick ju minst sagt vilt till på AB-bloggen igår. Många känslor gick heta, angående sjukförsäkringen, utförsäkringen, försäkringskassan, och den sorgliga historia Uppdrag Granskning tog upp i tv. Jag känner att det blev för mycket, och ber om ursäkt om mitt eget blogginlägg bidrog till att exploatera en tragisk historia över gränsen. Det är även idag mycket debatt i media angående Uppdrag Gransknings skakande reportage. Men det goda detta fört med sig är väl just det, att debatten tagit fart, och fler får upp ögonen för vad stelbenta regler, lagar och beslut kan innebära för de som påverkas.

En av de frågor som ställts i debatten är den om ansvar. Kan man ställa politiker till svars för följderna av den politik de genomför?

Jag tycker absolut att politiker som driver igenom mer eller mindre genomtänkta lagar och bestämmelser faktiskt har någon slags ansvar för följderna av dessa lagar ute i verkligheten. Vem skulle annars ha det? Man är ofta, speciellt från de blåare delarna av det politiska spektrat, snabb på att ropa efter att alla måste ta ansvar för sina egna liv och de ‘val’ man gör. Men då måste man ju kräva detsamma av de styrande i samhället. Den sittande alliansregeringen hade ett val, och de valde att hasta fram en ogenomtänkt lag, trots många varnande ord från sakkunniga remissinstanser, och det har de ett ansvar för. Allt borde ha varit genomtänkt från början, och framför allt borde informationen om förändringarna till alla inblandade ha varit fullständig i förväg.

Det finns ett begrepp från datavärlden, sk ”agil utveckling”, som ungefär innebär att när man konstruerar ett dataprogram, börjar man med att få fram något som går att köra, men inte alls är färdigt, för att sedan bygga på efterhand och anpassa funktionen alltefter projektet går framåt och förändras. Det är ingen dum idé när det gäller att ta fram dataprogram, men jag tycker inte det är en lämplig metod att ta fram regler och lagar där det i slutändan är människor som påverkas.

Och i fallet med utförsäkringslagen dessutom ofta människor som redan är utsatta och befinner sig kris. Och i många fall, som bla läkare varnade för, människor som riskerar att sjunka ännu djupare ner i sin sjukdom bara av ovissheten och de motstridiga uppgifterna man fått från regering, försäkringskassa och arbetsförmedling, bara för att lagtexten inte var ‘färdig’ och informationen om hur den skulle tillämpas var så bristfällig. Det strider mot både sunt förnuft och allmän hyfs att utsätta någon för något sådant.

Man kan inte låta bli att ställa frågan varför regeringen inte brydde sig om remissvaren man fick som påpekade flera allvarliga brister i den nya sjukförsäkringslagen. Varför negligerade man helt varningar och påpekanden från såväl läkarexpertis som arbetsmarknadsorganisationer och vårdgivare när man skrev och drev igenom den nya lagen? Trodde man så mycket på sin egen ofelbarhet, eller vad? Eller tänkte man verkligen som Reinfeldt sa i sin famösa intervju att ”man får räkna med att en del hamnar i kläm”, collateral damage, trist men det kan vi avfärda med en axelryckning. Eller var man bara så övertygad att det fanns många som borde räknats som friska bland  de långtidssjukskrivna att det berättigade att sätta en skarp tidsgräns för de som varit sjuka ”för länge”? Det får vi nog tyvärr aldrig veta.

Någon annan undrade i diskussionen varför kronor och ören alltid kom upp i debatt om tex sjukförsäkringen. Självklart spelar några kronor hit eller dit egentligen inte så stor roll, även om små belopp också kan vara nog så nödvändiga för den med låga inkomster. Men, när det handlar om att helt dra in någons försörjning, så spelar det roll. Med utförsäkringslagen, som den är skriven nu, så kommer en del sjuka som egentligen borde vara berättigade till stöd och hjälp från samhället, både för att tillfriskna och under tiden ha tak över huvudet och mat på bordet, att kastas ut och bli utan försörjning i upp till två månader. Eller för att citera Reinfeldt ”en del kommer att hamna i kläm”.

Och det kan aldrig vara varken acceptabelt eller rätt. Det är därför åtminstone jag propagerar för en ändring av nu gällande regler. Och det är alliansregeringen som infört dessa regler, så därför riktar jag mig självklart mot det hållet. Det var mycket som inte fungerade bra för de sjuka och utsatta i samhället även under tidigare regeringar oavsett partifärg, absolut, och det ska de regeringarna ta på sitt ansvar.

Men nu är det viktigaste att ta hand om de som är sjuka idag. Ge dem hjälp och individuellt anpassad rehabilitering. Inte oroa dem mer med ogenomtänkta hafsverk till sjukförsäkringslagar. Se till att energin kan riktas mot tillfrisknande istället för mot oro, ångest och förtvivlan över försörjningssituationen. De är människor, de förtjänar att vi ser dem, de förtjänar att vi respekterar dem, och de förtjänar vår och vårt samhälles hjälp och stöd när de behöver det.

Aha, det är Norges fel!?

Undersökande journalistik av annat slag. DN berättar om storyn att det är från Norge man ska ha skjutit den högenergistråle som punkterat atmosfären och har givit norra halvklotet den hårda vintern 2009-2010 som nyhetssajten Pakistan Daily meddelar.

Ännu ett steg i den Norska planen för världsherravälde och evig framgång i vintersporterna? 😉

Om de hårda sjukreglerna på tv ikväll. KGV!

Mer om de nya hårda sjukreglerna, och det tragiska fallet med kvinnan som inte orkade leva sedan hennes sjukersättning drogs in, i kvällens Uppdrag Granskning, kl 20:00 på SVT 1.

En eloge till nätverket Resurs (Respekt för sjukas och utsattas rätt i samhället) som jobbar med frågan, och dessutom har en mailbaserad krisgrupp i gång. Och självklart till alla andra, som tex Tor-Erik på Trerks Blogg, som lyfter frågan.

Nekades sjukersättning – tog sitt liv… Så hård är Reinfeldts "kläm"

En så oerhört tragisk historia. En 61-årig kvinna orkade inte leva längre efter beslut av FK att hennes sjukersättning skulle dras in. Och jag är så rädd att det inte tar slut med detta fall. Snart slår fulla effekterna av regeringen Reinfeldts utförsäkringslag till på allvar, och många sjuka mår mycket mycket dåligt.

Jag vill säga att samtliga riksdagsledamöter som röstat igenom de hårdare sjukskrivningsreglerna, och i än högre grad den bristfälligt komponerade utförsäkringslagen, har ett ansvar för alla som mår dåligt, för all tragedi som uppstår. Och allra då mest statsminister Reinfeldt, socialförsäkringsminister Husmark Pehrsson, och arbetsmarknadsminister Littorin, som tillsammans med moderaternas ledning är de som i huvudsak står bakom lagen. Jag ser er som personligen ansvariga! Som politiker har ni ett ansvar för följderna av den politik ni driver igenom.

Reinfeldt har själv sagt om saken att ”en del hamnar i kläm, det är oundvikligt när man ändrar system”. Nu ser vi hur hård denna ”kläm” i verkligheten är. Och det är oförsvarligt!

Och kom ihåg att det inte är försäkringskassan eller arbetsförmedlingen vi skall skylla allt elände på. De stackarna som jobbar där har det nog inte så lätt, speciellt i dessa dagar. Det är alliansregeringen som gett alla order!

Littorin lovade ju före jul att alla utförsäkrade skulle få pengar i Januari. Åtminstone 4800kr. Enligt uppgift från arbetsförmedlingen, så har en del där också fått samma besked. På andra håll på AF säger man att Littorin vet inte vad han pratar om när det gäller detta. Men min kontakt nämnde också att i de regler som för tillfället finns, står inga specialregler om vad som händer efter januari för de som försökt, men inte klarat av, att delta i den ”arbetslivsintroduktion” som alla som varit sjuka för länge skall delta i under tre månader enligt regeringens påbud. Inga garantier än så länge för att utförsäkrade får någon som helst ersättning i två månader, tills de åter får gå in i sjukförsäkringen.

Hoppas att detta är feltolkat, eller att dessa regler i utförsäkringslagen ändras omgående. Vi väntar också spänt på vad den första rapporten om utförsäkringen, som presenteras idag under eftermiddagen av inspektionen för socialförsäkringen, skall säga.

Update: rapporten är publicerad, och säger att i genomsnitt har sjukskrivningarna kortats med över tre (3) timmar! Aftonbladet rapporterar att socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson skriver i ett pressmeddelande att de nya reglerna infördes för att bryta den passivitet som råder inom sjukförsäkringen och att rapportens slutsatser är glädjande:
– ”Den nya sjukförsäkringen handlar i grunden om synen på människan. Alla ska få rätt stöd, vård och rehabilitering för att kunna komma tillbaka och få möjligheten att känna sig behövd i samhället.”

Vilken värld lever den människan i? Garanterat inte i samma verklighet som långtidssjuka i alla fall…

Protestera mot vansinnet! Sjuka ska få vara sjuka och få hjälp att komma tillbaka som friska, inte tvingas att arbeta eller delta i någon aktivitet de inte klarar! Självklart skall sådana som fuskar sättas åt, och det ordentligt, men att kollektivt utsätta så många människor för dessa helt inhumana regler är inte rätt sätt att komma till rätta med det. I resten av Sverige är kollektiva bestraffningar med rätta förbjudna…