Vet inte riktigt vad man ska tycka om den omdebatterade vargjakten nyligen.
Verkar å ena sidan lite underligt att man avverkar 10% av vargarna i Sverige, för att detta skulle leda till att de som finns kvar blir friskare, då man räknar med att om de stora stygga svenska vargarna är borta, så vågar sig nya fina ryska vargar hit för att leka…
Å andra sidan så kan man förstå att inavel i vilken art som helst kan bli ett problem. Men å tredje sidan sägs det ju att i princip alla av de nuvarande tamhundarna härstammar från ett par vargar långt bort i asien, en gång för länge, länge sen. Och å fjärde sidan, som bla Världsnaturfonden och Naturskyddsföreningen påpekat, så borde man väl i så fall noggrant ha undersökt och planerat exakt vilka exemplar som man borde skjuta, på grundval av mer eller mindre bra gener eller nåt liknande, och låtit några utvalda proffsjägare ta hand om saken, istället för att skicka ut 15000 jägare lite på måfå sådär…
Och å fjärde sidan så är ju människor rädda för att vargen skall ta deras barn, vilket aldrig hänt i modern tid. Och å femte sidan så är människor rädda för att vargen skall ta deras hundar, vilket å sjätte sidan nästan bara drabbar jakthundar som gått lösa i mark och skog.
Finns visst dessutom statistik som visar att av hundar som avlidit av annan orsak än sjukdom och ålder, så är orsaken i 97% av fallen trafikolyckor, i ca 2% av fallen vådaskott vid jakt och i mindre än 1% av fallen har hundar blivit dödade av rovdjur, och då företrädesvis av björn.
Så, å sjunde sidan, om skälet till vargjakt nu verkligen skulle vara att skydda hundliv, borde det inte vara mer verkningsfullt att anordna skyddjakt på bilförare, andra beväpnade jägare, samt björnar?
Jag erkänner villigt att jag inte är tillräckligt insatt i vare sig mångfaldsbiologi eller rovdjursgenetik, för att kunna uttala mig säkert på något sätt. Men nog verkar det ligga både en och två hundar begravna i frågan om hur, och varför, massjakten på varg mitt i den svenska midvintern blev till och genomfördes. Vem var det egentligen som ropade ”Varg!” just denna gång?
Kan också tillägga att jag själv mött vild varg i nordligaste Sverige vid två tillfällen, och i båda fallen blev klart mer fascinerad än rädd. Men, å åttonde sidan, så är jag nog mer asfaltsbarn än vildmarksmänniska, så jag kanske helt enkelt inte hade tillräckligt med vett för att bli så rädd som jag borde?